Kort svar

Skillnaden går inte vid hur ledsen du känner dig. Den går vid hur länge, hur mycket av funktionen som är påverkad, och framför allt vid om tillståndet fortfarande rör sig.

Nedstämdhet lyfter av att något bra händer. Depression gör det inte — och det är det tecknet jag lyssnar mest efter.

1177 skriver att det inte finns någon tydlig gräns mellan nedstämdhet och depression, men att symtomen vid depression är svårare och pågår längre. Har du haft besvär som nedstämdhet, trötthet och minskad glädje eller lust i mer än två veckor kan du enligt 1177 ha fått en depression, och då är det dags att kontakta vården. Hit om det är akut.

Fyra saker som skiljer

Jag är coach och inte psykolog, och jag ställer inga diagnoser. Det finns fyra skillnader som är värda att känna till. Den första är min egen tumregel; de övriga bygger på vad 1177 skriver om nedstämdhet och depression.

1. Reaktiviteten. Det här är den viktigaste, och den som folk sällan tänker på. Nedstämdhet reagerar fortfarande på omvärlden: en bra middag, en vän som ringer, en solig eftermiddag lyfter den ett par timmar. Vid depression gör det inte det. Något trevligt händer, du registrerar att det är trevligt, och ingenting rör sig. Det är den där frånvaron av rörelse jag själv lyssnar efter. Det är en tumregel, inte en medicinsk definition.

2. Tiden och tätheten. Nedstämdhet kommer i vågor. Depression är närvarande och pågår längre. 1177 använder mer än två veckor som riktmärke, och skriver att nedstämdhet nästan alltid går över av sig själv, även om det kan ta tid. Sorgen efter en förlust ska få ta tid.

3. Kroppen. Depression handlar inte bara om humöret. 1177 nämner trötthet, sömnproblem, kroppsliga besvär och svårt att koncentrera sig bland besvären, och att tappa aptiten hör till tecknen på långvarig nedstämdhet. Kroppen kan kännas tung på ett sätt som inte har med ansträngning att göra, och en enkel text kan behöva läsas flera gånger.

4. Glädjen. Inte «jag är ledsen», utan «jag känner ingenting alls». Att det som brukade betyda något inte gör det längre. Det här kallas anhedoni, och det är det symtom som skrämmer mest när man beskriver det, för det låter som att man förlorat sig själv. Det har man inte — men det är ett tecken som ska tas på allvar.

Varför «rycka upp sig» inte fungerar

Det är det vanligaste rådet någon får, och det är rimligt menat. Det bygger på erfarenheten av egen nedstämdhet, där det faktiskt fungerar: man tar sig ut, man träffar folk, det lättar.

Problemet är att rådet förutsätter precis det som är borta. Att rycka upp sig kräver initiativförmåga, och nedsatt initiativförmåga är ett symtom. Det är som att be någon med brutet ben att gå av det.

Det som gör rådet skadligt är inte att det inte hjälper. Det är vad som händer när det inte gör det: den som fått det och misslyckats får ytterligare ett bevis på att felet ligger hos en själv. «Andra klarar det. Jag orkar inte ens det här.» Skam är en av de starkaste drivkrafterna bakom att människor väntar i månader med att söka hjälp.

Nedvarvningsspiralen

Depression har en mekanik som är värd att förstå, för det är där också nyckeln till vad som hjälper ligger.

Det börjar med att orken minskar. Man drar in på det som kostar energi — träningen, middagarna, telefonsamtalen. Det är rimligt och kortsiktigt riktigt. Men det som dras in är samtidigt det som ger energi, och därför sjunker orken ytterligare. Nästa vecka dras något mer in.

Efter ett par månader återstår bara det som absolut måste göras, och det räcker precis. Livet består av jobb och sömn, och det finns inget kvar som fyller på. Vid det laget är det inte längre möjligt att avgöra vad som var orsak och vad som var följd, och det spelar heller ingen roll.

Det som bryter spiralen är att gå in i den baklänges: att göra saker innan lusten kommer tillbaka, inte efter. Det låter mekaniskt, och det är det. Det är också principen bakom beteendeaktivering, en metod inom KBT.

Vad som faktiskt hjälper

Att göra före att känna. Vänta inte på lusten. Bestäm en sak, liten nog att den blir gjord även en dålig dag, och gör den oavsett hur det känns. En promenad på tio minuter. Ett samtal. Att gå ut genom dörren. Lusten kommer efter handlingen, inte före — det är motsatsen till hur vi tror att det fungerar.

Sömnen först. Om något ska prioriteras är det tiderna. Upp ungefär samma tid varje dag även när natten varit dålig, ljus tidigt, och inga tupplurar på eftermiddagen. Det löser inte en depression, men en trasig dygnsrytm gör allt annat svårare. Mer om sömnen här.

Rörelse, i den dos som är möjlig. 1177 nämner att röra på sig som ett av de viktigaste råden vid lätt depression, tillsammans med att sova tillräckligt, äta regelbundet och undvika alkohol och droger. Men dosen ska sättas efter var du är, inte efter vad som vore optimalt. Tio minuter som blir av slår fyrtiofem som inte blir det.

En människa som vet. Att någon känner till läget minskar isoleringen, som är både symtom och bränsle. Det behöver inte vara en professionell — men det behöver vara någon.

Och behandling, om det är depression. Enligt 1177 är den vanligaste behandlingen vid depression kognitiv beteendeterapi (KBT) eller interpersonell terapi (IPT), och vid svår depression behövs oftast antidepressiva läkemedel som första behandling. Det finns ingen tapperhetspoäng i att göra det själv.

När du ska söka vård

Kontakta vårdcentralen om du varit nedstämd varje dag i två veckor eller mer, särskilt om du också har svårt att sova eller koncentrera dig, tappat aptiten eller förlorat intresset för sådant du brukar tycka om. Det är vad 1177 skriver. Enligt 1177 är det också en varningssignal om besvären håller i sig eller blir värre, eller om du får svårt att sova, arbeta, studera eller klara vardagen.

Du behöver inte veta att det är depression för att söka. Att ta reda på det är precis vad bedömningen är till för, och det är ingen som blir arg för att man kommer i onödan.

Vart: vårdcentralen, eller 1177 för rådgivning dygnet runt.

Psykolog: 1177 skriver att det på vårdcentralen finns möjlighet att få samtalsstöd med till exempel en psykolog. Går du till en psykolog eller psykoterapeut på egen hand: kontrollera att personen är legitimerad. Jag är själv inte psykolog, och är det vård du behöver ska du få det av någon som är det.

Vid tankar på att inte vilja leva: vänta inte på tid. Ring Självmordslinjen 90101, öppen dygnet runt, eller chatta via mind.se. Jourhavande medmänniska svarar nattetid på 08-702 16 80. Är faran akut, ring genast 112.

Det här är inte en artikel som ska ersätta något av det. Om du känner igen dig i det stycket ovan: sluta läsa och ring.

Om det gäller någon annan

Det vanligaste misstaget är att försöka argumentera bort tillståndet — påpeka allt som är bra, ge perspektiv, räkna upp skälen att må bra. Det landar nästan alltid som ytterligare ett bevis på att man har fel som mår som man gör.

Det som fungerar bättre är att vara konkret och närvarande. Föreslå något specifikt i stället för att säga «hör av dig om du behöver något» — den meningen kräver initiativ, vilket är just det som är borta. Kom förbi. Föreslå en promenad på torsdag klockan sex. Fråga en gång till, om en vecka.

Mer om vad man säger och vad man låter bli har jag skrivit separat, för det är den fråga jag får oftast av alla.

Det viktigaste

Om du bara tar med dig en sak: lyssna efter reaktiviteten.

Nedstämdhet rör sig fortfarande. Något bra händer och det lättar en stund, även om det tar emot. Depression står still — det trevliga registreras men landar inte.

Är det den senare beskrivningen du känner igen är det inte ett tecken på svaghet och det går inte att vilja sig ur. Det är ett tillstånd som går att behandla, och det första steget är ett samtal med någon som får ställa diagnosen.

Jag är välmåendecoach med magisterexamen i psykologi, inte legitimerad psykolog eller läkare. Den här texten är en orientering och inte en bedömning av dig.

Mvh Mikael GlännströmVälmåendecoach, författare och pappa till två