Kort svar
Okunnighetens slöja är ett tankeexperiment om rättvisa. Du ska välja reglerna för ett samhälle utan att veta vem du själv blir i det – rik eller fattig, frisk eller sjuk, troende eller inte.
Filosofen John Rawls beskrev det i A Theory of Justice 1971. Han menade att människor bakom slöjan skulle välja två principer: lika grundläggande friheter för alla, och att ojämlikheter bara är rättvisa om möjligheterna är rättvist fördelade och skillnaderna gynnar dem som har det sämst.
Slutsatsen har ifrågasatts sedan dess, men själva frågan – skulle jag godta den här regeln om jag inte visste var jag hamnade? – går att använda långt utanför politiken.
Vad tankeexperimentet går ut på
John Rawls (1921–2002) var professor i filosofi vid Harvard. Han ville hitta en metod för att avgöra vad som är rättvist i ett samhälles grundstruktur – de institutioner som fördelar rättigheter, möjligheter och resurser – utan att svaret bara speglade vem som frågade.
Hans lösning var en tänkt förhandling som han kallade ursprungspositionen (original position). Ett antal parter ska tillsammans välja de principer som samhället ska styras efter. De är förnuftiga och vill ha det så bra som möjligt för sig själva. Men de väljer bakom en okunnighetens slöja (veil of ignorance): de vet inte vilken plats de själva kommer att ha när principerna börjar gälla.
Poängen är att slöjan gör egenintresse till opartiskhet. Den som inte vet om den blir arbetsgivare eller arbetstagare kan inte rigga reglerna till sin egen fördel. Det som återstår är att välja regler som man kan stå ut med var man än hamnar. Rawls kallade sin teori rättvisa som skälighet (justice as fairness), eftersom principerna är rättvisa just därför att de väljs under skäliga villkor.
Det är viktigt att se att ursprungspositionen inte är en historisk händelse. Ingen har någonsin suttit bakom slöjan. Det är ett tankeredskap, ungefär som när två barn delar en tårta genom att den ena skär och den andra väljer bit först: ingen behöver vara god för att det ska bli jämnt.
Vad du inte vet bakom slöjan
Rawls gjorde slöjan tjock. Parterna vet inte
- din plats i samhället: klass, inkomst och social ställning
- dina naturliga förutsättningar: begåvning, styrka och hälsa
- din uppfattning om vad ett gott liv är, och din religiösa eller filosofiska övertygelse
- dina psykologiska drag, till exempel hur mycket risk du tål
- vilket samhälle och vilken generation du tillhör
Däremot vet de allmänna saker: hur samhällen och ekonomier fungerar, vad psykologin säger om människor, att resurserna är begränsade och att människor har olika uppfattningar om livet. De vet också att alla, vad de än vill med sina liv, behöver vissa grundläggande nyttigheter – friheter, möjligheter, inkomst och de sociala förutsättningarna för självrespekt.
Att parterna inte ens vet vad de själva tror på är den del som skiljer Rawls från en vanlig uppmaning att sätta sig in i andras situation. Det räcker inte att tänka «tänk om jag var fattig». Du ska inte heller veta om du blir religiös eller ateist, försiktig eller djärv.
Rawls två rättviseprinciper
Rawls menade att parterna bakom slöjan skulle komma fram till två principer. Han justerade formuleringarna under årens lopp; i sin sammanfattning från 2001 lyder de i korthet:
- Principen om lika frihet. Varje person har samma rätt till ett fullt tillräckligt system av grundläggande friheter – yttrandefrihet, samvetsfrihet, rösträtt, rätten till sin person – förenligt med samma system för alla.
- Principen för ojämlikheter. Sociala och ekonomiska ojämlikheter är godtagbara bara på två villkor:
- de är knutna till positioner som står öppna för alla under rättvis jämlikhet i möjligheter, och
- de kommer de sämst ställda i samhället till största möjliga nytta – differensprincipen.
Principerna är rangordnade. Friheterna i den första får inte byggas bort för att vinna ekonomiska fördelar, och rättvis jämlikhet i möjligheter går före differensprincipen. Det betyder att man inte får köpa högre tillväxt med inskränkt yttrandefrihet, och inte heller med att stänga vissa grupper ute från utbildning eller yrken.
Differensprincipen är den mest omdiskuterade. Den kräver inte att alla har lika mycket. En läkare får tjäna mer än en undersköterska, om ordningen som gör det möjligt också gör det bättre för dem som har det sämst – till exempel för att den lockar fler att utbilda sig. Det som inte är tillåtet är ojämlikhet som bara gynnar dem som redan har det bra.
Varför välja så? Maximin
Varför skulle någon bakom slöjan välja just differensprincipen och inte, säg, det samhälle som ger mest välstånd totalt? Rawls svar bygger på en beslutsregel som kallas maximin: välj det alternativ vars sämsta utfall är bättre än de andra alternativens sämsta utfall.
Maximin är ingen klok regel i alla lägen. Den som alltid väljer efter värsta tänkbara utfall skulle aldrig byta jobb eller köpa en lägenhet. Rawls menade därför att den passar under tre särskilda villkor: när det inte finns någon säker grund för att bedöma sannolikheterna, när det man garanteras är något man kan leva ett gott liv med, så att vinsterna ovanför spelar mindre roll, och när de andra alternativen kan leda till utfall som man inte kan godta.
Bakom slöjan, menade han, gäller alla tre. Insatsen är hela ditt liv och dina barns liv. Du kan inte välja om om du landar fel. Då är det rimligt att i första hand se till att även den sämsta platsen är en plats man kan leva på.
Kritiken: Harsanyi, Nozick och Sandel
A Theory of Justice blev en av det förra seklets mest diskuterade böcker i politisk filosofi, och kritiken kom från flera håll. Tre invändningar är värda att känna till.
Harsanyi: välj genomsnittet
Ekonomen John Harsanyi, som senare fick ekonomipriset till Nobels minne 1994, hade redan på 1950-talet använt en liknande tanke: en opartisk person som inte vet vem den blir. Men han kom till ett annat svar. Om du har lika stor chans att bli vem som helst är det rationellt att välja det samhälle där den genomsnittliga välfärden är högst – en form av utilitarism.
I en kritik från 1975 menade Harsanyi att maximin är irrationellt eftersom regeln låter även en mycket liten risk för det värsta utfallet styra allt. Den som följde maximin i vardagen skulle aldrig ta ett flyg. Diskussionen visar något viktigt: samma slöja kan leda till olika slutsatser beroende på hur man tycker att det är förnuftigt att hantera osäkerhet.
Nozick: det är vägen dit som räknas
Robert Nozick, Rawls kollega vid Harvard, svarade 1974 med Anarchy, State, and Utopia. Han menade att rättvisa inte handlar om hur fördelningen ser ut vid en viss tidpunkt, utan om hur den uppstått. Har egendom förvärvats och överlåtits på ett rättvist sätt är resultatet rättvist, oavsett hur ojämnt det blir.
Hans kända exempel handlar om basketspelaren Wilt Chamberlain. Anta att fördelningen i ett samhälle är precis som du vill ha den. Sedan väljer en miljon människor frivilligt att betala Chamberlain 25 cent var för att se honom spela. Nu är han mycket rik, och fördelningen har ändrats. Vad var orättvist i det? Nozicks poäng var att varje mönster för fördelning måste upprätthållas genom att man ständigt griper in i människors frivilliga val.
Sandel och de kommunitära: vem är det som väljer?
Den tredje kritiken riktade sig mot själva personen bakom slöjan. Filosofen Michael Sandel menade 1982 i Liberalism and the Limits of Justice att Rawls utgår från ett jag som kan skalas av allt det som gör oss till dem vi är – familj, gemenskap, tro, historia. Men vi upptäcker ofta vad som är rätt just genom de sammanhang vi hör till, inte trots dem. Liknande invändningar kom från bland andra Alasdair MacIntyre och Michael Walzer.
En närliggande kritik kom från Susan Moller Okin, som 1989 i Justice, Gender, and the Family pekade på att Rawls tog för givet att familjen var rättvis i stället för att pröva den. Om familjen är där vi först lär oss vad rättvisa är, menade hon, måste också fördelningen av arbete och makt hemma kunna prövas bakom slöjan.
Rawls tog till sig en del av kritiken. I Political Liberalism 1993 beskrev han sin teori som en politisk uppfattning som människor med olika livsåskådningar ska kunna enas om, inte som en heltäckande lära om det goda livet.
Vad händer när människor provar?
Tankeexperimentet har också prövats i experiment. Statsvetarna Norman Frohlich och Joe Oppenheimer lät under 1980-talet grupper diskutera sig fram till en fördelningsprincip utan att veta vilken inkomst de själva skulle få (de första resultaten kom 1987 och sammanfattas i boken Choosing Justice från 1992). Differensprincipen valdes sällan. De flesta grupper valde i stället att maximera genomsnittsinkomsten med ett golv – en garanterad lägstanivå som ingen fick hamna under. Det ligger någonstans mellan Rawls och Harsanyi.
Forskarna Karen Huang, Joshua Greene och Max Bazerman publicerade 2019 sju experiment med drygt 6 000 deltagare i tidskriften PNAS. Deltagare som först fick resonera bakom en slöja – till exempel tänka sig att de lika gärna kunde vara vem som helst av de inblandade i ett moraliskt dilemma – valde oftare det alternativ som räddade flest. Effekten gällde också verkliga beslut om vilken välgörenhet de skulle ge pengar till.
Det säger inte vem som har rätt i filosofin. Men det visar att slöjan inte bara är en idé i en bok. Att medvetet tänka bort sin egen plats ändrar faktiskt hur människor bedömer en situation.
Slöjan i vardagen
Rawls skrev om samhällets grundstruktur, inte om vem som ska diska. Men frågan han ställde går att använda i mindre sammanhang också, så länge man minns att det är ett hjälpmedel för att tänka och inte en formel som ger svaret.
På jobbet. Schemaläggning, semesterperioder, vem som får de tråkiga uppgifterna, hur lönekriterier ser ut. Den som gör schemat och redan vet att den själv inte har barn eller inte jobbar helger ser saken från en plats. Fråga i stället: om jag inte visste vilken av oss jag var, hur skulle jag vilja att det fördelades?
I familjen. Syskon som delar, hushållsarbete, regler om skärmtid som också ska gälla de vuxna. «Jag delar, du väljer» är okunnighetens slöja i miniatyr. Okins invändning är en bra påminnelse: familjen är också en plats där rättvisa fördelas, och den som har mest makt där är sällan den som ser det tydligast.
I en förening. Stadgar, avgifter, vem som får träningstiderna på bästa tid, hur man väljer in nya medlemmar. Regler som skrivs innan man vet vem de kommer att drabba blir oftare regler som håller när det blir konflikt.
Ett sätt att göra det i praktiken:
- Formulera regeln, inte fallet. Inte «ska Anna få ledigt i jul?» utan «hur fördelar vi ledighet i jul?».
- Räkna upp platserna. Vilka olika lägen kan man vara i när regeln gäller? Nyanställd, den med små barn, den som är sjuk, den som alltid säger ja.
- Prova den sämsta platsen. Om du visste att du hamnade där – skulle du kunna leva med regeln, och skulle du tycka att den gick att försvara?
- Räkna priset. Vad kostar skyddet för de andra? En regel som skyddar den sämsta platsen men gör allas vardag mycket sämre är också värd att pröva.
- Fråga de som berörs. Du kan inte glömma vem du är. Den som faktiskt står på en annan plats ser saker som du inte ser.
Det sista steget är viktigt. Slöjan är ett tankeexperiment, och ingen kan verkligen glömma vem den är. Det finns en risk att man bara tror sig ha tänkt bort sin plats, och att resultatet ändå blir det man ville från början. Tankeexperimentet säger inte heller vem som har rätt i en politisk fråga. Rawls och Harsanyi satt bakom samma slöja och kom till olika svar. Det den gör är att flytta frågan från «vad tjänar jag på?» till «vad kan jag försvara inför vem som helst?».
Där finns också kopplingen till välmående. Att leva efter sina värderingar handlar delvis om att veta vad man står för när det inte gynnar en själv. Om du vill arbeta vidare med den sidan finns artikeln om ACT och värderingar, och om hur mycket själva pengarna betyder för hur vi mår finns artikeln om pengar och lycka.
Övningen i boken
I kapitel 18 av min bok, Okunnighetens slöja, utgår jag från Rawls tankeexperiment för att beskriva var jag själv står och varför. Det är min personliga hållning, och den är inte tankeexperimentets enda möjliga slutsats – kritiken ovan visar att man kan landa på olika ställen.
Kapitlet slutar med en övning, «Bakom slöjan», i fyra steg. Den börjar med att du föreställer dig att du ännu inte är född, går vidare till vad du skulle vilja att samhället garanterade dig, och slutar i vilka värderingar det speglar och vad du själv kan göra den här veckan. Övningen står i sin helhet i kapitlet, som går att läsa gratis.
Vanliga frågor
Vad är okunnighetens slöja?
Okunnighetens slöja är ett tankeexperiment av den amerikanske filosofen John Rawls, beskrivet i boken A Theory of Justice från 1971. Du ska föreställa dig att du väljer de grundläggande reglerna för ett samhälle utan att veta vilken plats du själv får i det: om du blir rik eller fattig, frisk eller sjuk, eller vad du kommer att tro på. Tanken är att regler som du kan godta utan att veta vem du blir är rättvisa regler.
Vad är skillnaden mellan ursprungspositionen och okunnighetens slöja?
Ursprungspositionen är hela den tänkta situationen där parter väljer principer för samhällets grundstruktur. Okunnighetens slöja är det villkor som gör situationen opartisk: parterna vet allmänna fakta om samhällen och människor, men ingenting om sin egen plats, sina förmågor eller sina livsmål. Slöjan är alltså en del av ursprungspositionen.
Vad är differensprincipen?
Differensprincipen är den andra delen av Rawls andra rättviseprincip. Den säger att sociala och ekonomiska ojämlikheter är rättvisa bara om de kommer de sämst ställda till största möjliga nytta. Den förbjuder alltså inte skillnader, men varje skillnad måste kunna försvaras inför den som har det sämst. Den kommer efter principen om lika frihet och principen om rättvis jämlikhet i möjligheter i Rawls rangordning.
Vad är den vanligaste kritiken mot Rawls?
Tre invändningar återkommer. Ekonomen John Harsanyi menade att den som inte vet vem den blir borde välja det som ger högst genomsnittlig välfärd, inte skydda den sämsta platsen. Filosofen Robert Nozick menade i Anarchy, State, and Utopia 1974 att rättvisa handlar om hur egendom har förvärvats, inte om hur fördelningen ser ut. Och kommunitära kritiker som Michael Sandel menade att människan bakom slöjan är för avskalad, eftersom vi inte kan veta vad som är rätt utan att veta vilka vi är och vilka vi hör ihop med.
Det viktigaste
Om du bara tar med dig en sak: en regel är svårare att kalla orättvis om du hade valt den utan att veta vem du blev.
Rawls trodde att den frågan leder till lika frihet och ett skydd för dem som har det sämst. Hans kritiker trodde att den leder till annat, eller att den är fel ställd. Men frågan i sig – skulle jag godta det här från vilken plats som helst? – har överlevt alla invändningar, och den är lika användbar vid köksbordet som i riksdagen.
Källor
- Rawls, J. (1971). A Theory of Justice. Belknap Press of Harvard University Press. Reviderad utgåva 1999.
- Rawls, J. (2001). Justice as Fairness: A Restatement (red. E. Kelly). Belknap Press of Harvard University Press.
- Rawls, J. (1993). Political Liberalism. Columbia University Press.
- Harsanyi, J. C. (1975). Can the maximin principle serve as a basis for morality? A critique of John Rawls's theory. American Political Science Review, 69(2), 594–606.
- Nozick, R. (1974). Anarchy, State, and Utopia. Basic Books.
- Sandel, M. J. (1982). Liberalism and the Limits of Justice. Cambridge University Press.
- Okin, S. M. (1989). Justice, Gender, and the Family. Basic Books.
- Frohlich, N. & Oppenheimer, J. A. (1992). Choosing Justice: An Experimental Approach to Ethical Theory. University of California Press.
- Huang, K., Greene, J. D. & Bazerman, M. (2019). Veil-of-ignorance reasoning favors the greater good. Proceedings of the National Academy of Sciences, 116(48), 23989–23995. https://doi.org/10.1073/pnas.1910125116
- Freeman, S. Original Position. Stanford Encyclopedia of Philosophy. https://plato.stanford.edu/entries/original-position/
- Glännström, M. Välmåendecoach — För en ljusare framtid, kapitel 18: Okunnighetens slöja.
Mvh Mikael GlännströmVälmåendecoach, författare och pappa till två
